3 år - Min fina Stjärna

Nu har tre år passerat. Tre år utan min sjärna vid min sida. 
Har du någonsin mött den där individen där allt bara stämmer? När ni ser på varandra och allt blir så självklart? 
Du vet, det där man kallar själsfrände. 
Ordet kändes så diffust. Klyschigt. Jag förstod aldrig innebörden. Inte förens jag träffade Herkan.
När jag såg honom stå där i hagen, då visste jag att han var något extra. Hur mycket den där lilla ponnyn skulle komma att betyda för mig, det hade jag dock aldrig kunnat gissa. Men att det var något, det visste jag. Jag drogs till honom. 
Jag tänker inte sammanfatta den tiden vi fick tillsammans. Det har jag redan gjort. Det gör bara ont. Men samtidigt gör det mig lycklig. Tänk att jag fann denna individ. Den individ jag kan kalla min själsfrände. Tänk att jag fick spendera detta år med honom. Allt han lärde mig, tänk att jag fick den möjligheten.
Jag är tacksam.
Så innerligt tacksam. 
Det är egoistiskt att önska att vi hade fått mer tid. Men det är inte bara för min skull jag bär denna önskan. Det är även för Herkan. 
Han bar på en glöd jag aldrig tidigare sett. En vilja och en enorm styrka. 
Det går inte att förklara med ord. Han var något extra. Och det krävs att få uppleva.
Jag tackar Herkan för att han gav mig allt han gav.
 
Jag saknar min vän. Men han är aldrig långt borta. Jag vet att han finns där. Lever kvar, bara det att jag inte kan se honom. Inte kan stryka handen över hans päls. Trassla in fingrarna i hans man.
Men jag kan känna hans närvaro. 
Han lever i mig. Han lever med mig.
Än idag, trots sin fysiska frånvaro, gör han mig till en bättre människa. Han stärker och inspirerar.
 
Min fina stjärna.
Din själ lyser stark. Och aldrig kommer du slockna.
Jag älskar dig.
 
 
 
 
 
 
Alla inlägg, Herkan | | En kommentar |
Upp