myharmony

Idag var jag och Tiki riktigt osams. Jag har lite svårt att avögra varför hon betedde sig som hon gjorde, antagligen var det nog en kombination av flera faktorer som gjorde att det sket sig. Jag är väldigt obanalserad, Tiki har vilat och var överladdad med energi, det brukar aldrig sluta bra då, så det gjorde ju onekligen sitt till.

Hur som, det som hände var att damen min bestämde sig för att inte gå framåt. Saker var farliga och ibland passade det helt enkelt inte att gå. Tur vi inte mötte så många, folk hade väl trott jag var galen som satt där bak i vagnen och svor... Hua vilken trälig tur vi hade idag. Men vi tar nya tag nästa gång!
När vi kom hem fick hon springa av sig ordentligt i paddocken och Tiki blev minst sagt svettig. Det var välbehövt!

 

För att gå från hästarna och till mig istället så kan jag säga som så att det suger att leva med ständig värk. Kroppen har blivit mycket mycket värre och sådant jag tidigare gjorde utan problem är nu rena pinan.

Jag insåg idag när jag stod och vägde hö hur illa det faktiskt är. När smärtan blev så extrem att jag kommer på mig själv med att tänka tanken på att sälja hästarna så blev det lite för mycket.

Det slog mig hur illa det faktiskt har blivit, när jag knappt klarar av att häva ner höet från rundbalen och ner i en Ikea påse. Vad tusan är det som händer med min kropp?

Tillslut fick hästarna sin mat iallafall och dom var mycket nöjda och glada, bara jag som inte var fullt så lycklig med situationen.