Luvan

Luvan blir bara bättre och bättre och det är så himla härligt att se hur hon åter blir sig själv.
Idag släppte jag henne lös i paddocken för första gången på säkert en månad och jisses vad det var uppskattat. Hon flög runt som en galning, raketfart i kombo med en herrans massa bocksprång. 
Det värmde gott i mattehjärtat att se henne vara sitt rätta jag igen. Så nu ska vi ta upp träningen på nytt och det känns så bra. Äntligen!
Film från dagen finns på min instagram som ni finner länk till i headern.
 
Bortsett från en herrans massa spring så hade jag idag planerat att vi skulle hälsa på presenningen för första gången. Super med en utmaning för damen tänkte jag, hon har verkat sugen på det. 
Men icke då. Hur tänkte jag när jag trodde att presenningen skulle vara en utmaning för min coola tös? Jag vettisjutton. Men Luvan suckade mest åt mig när jag lite fint och försiktigt skulle introducera den för henne. Efter att ha nosat på den klev hon självsäkert över, utan att jag ens hann uppmuntra henne till det. Tja, det är ju helt klart trevligt med en cool häst, men det där med hjärngympa och utmaningar idag gick inte som planerat.
 
Otroligt cool ettåring, hon är som sin syster.
 
 
Alla inlägg, Hästarna, Lek med hästarna, Luvan | |
Upp