myharmony

 Nu när jag sitter här i sängen och väntar på att Pernilla ska komma hem från jobbet hinner man med mycket. Bland annat kika på lite bilder. När man ser vissa bilder stannar man upp lite extra. Vissa bilder är bara fina, medans det i andra finns så mycket känslor. Alla gånger kanske det inte är bilden i sig som skapar alla dessa känslor, utan helt enkelt motivet.
Det jag vill komma till är helt enkelt hur galet mycket man kan älska dessa fyrbenta filurer.
Visst har jag lärt känna många hästar under tiden jag faktiskt hållit på med dom. Och alla är så härliga på sitt sätt. Men med vissa är det bara något extra. Med vissa så finns det mer än bara den där glädjen man får ut av att vara bland dessa vackra djur. Med vissa finns det något djupare än så.

 

Den första häst jag träffat på som fångade mig totalt var, som många säkert kan klura ut, Herkan. Det var något speciellt. Något jag inte kan släppa. Det var så mycket mer än bara kärlek till ett djur. Något så mycket djupare. Något så vackert och betydelsefullt att det inte går att sätta ord på.

 

 

Föga förvånande så är Tiki den andra häst jag totalt fastnat för. Det har dock inte alltid varit så självklart. Visst har jag alltid älskat den där ponnyn. Min första egna lilla häst. Men jag får faktiskt lov att vara så ärlig och säga att jag många gånger ställt mig frågan om jag verkligen valde rätt ponny. Hon var helt underbar, men det var något som inte riktigt stämde. Allt stämde inte från den dag jag först träffade henne, som med Herkan. Men rackarns vad den ponnyn är speciell.

Nu undrar jag varför jag någonsin har tvivlat på om vi verkligen passar ihop. Allt känns så rätt. Hon kan göra mig tokig, den lilla skitponnyn. Men jag kan inte finna ord för den kärlek jag känner när jag ser på henne, jag kan inte sätta ord på hur rätt det känns. Vi har lärt känna varandra och plötsligt föll allt på plats. Allt är bara så rätt.

Alla relationer är självfallet unika, precis som vi är unika. Men den där känslan jag så fint försökte förklara med Herkan, det är samma känsla jag känner med Tiki, fast ändå så olikt.
Det går inte att förklara. Men när jag ser på henne kan jag inte känna annat än ren kärlek. Världens bästa lilla ponny.

 

För att fortsätta sätta ord på mina tankar vill jag få nämna den tredje hästen som bara har fångat mig totalt.

Den där Berra. Åh den där Berra alltså. När han kommer gåendes där i hagen, med luggen över ena ögat, med sin lugna men samtidigt så nyfikna uppsyn. Åh.

Den där Berra. Han är så lik Herkan. Samma utstrålning. Så full av kärlek och glädje. Redo att ge allt, bara man ger dom chansen. Jag har lovat mig själv att, så länge Mia är villig att sälja, ska jag göra allt för att lyckas köpa honom. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag gav upp honom. Han har fångat mig totalt, fina busen.